generella bloggfunderingar & annat existentiellt
Hej där hela stora läskiga cyberspace av människor jag ej känner och människor som jag faktiskt känner! Himlars vad trevligt att få göra ett inlägg till er. Det var väl fan på tiden.
Om vi nu tänker såhär, att jag har varit o-aktiv bloggare i cirka 9248 månader, och om vi också tänker på att jag brukar vara superfilosoferaren nr 1 enligt tradition, borde jag ha enligt uträkning alltså ca 100 miljoner oskrivna tankar på lager. Det blir många inlägg, bäst att sätta igång med plitandet?
Nu sitter jag och flinar, efter att ha läst inlägg från juni 2007 på gamla nedstängda bloggen. Alltså, those were the days! Take me back! Jäklar vilket liten filur man var på den tiden. Jag saknar småstadslivet, det ska ingen sticka under the stol med.
Det var väl ungefär det jag hade att säga idag. Bloggande gick out of fashion 2006, men fan också. Klart man ska ha en blogg. Som inte handlar om någonting alls egentligen. Det är ju helt logiskt. Eller?
Om vi nu tänker såhär, att jag har varit o-aktiv bloggare i cirka 9248 månader, och om vi också tänker på att jag brukar vara superfilosoferaren nr 1 enligt tradition, borde jag ha enligt uträkning alltså ca 100 miljoner oskrivna tankar på lager. Det blir många inlägg, bäst att sätta igång med plitandet?
Men alltså såhär är det ju också. Sedan sist med menSandra-bloggen, har jag liksom bytt ut min värld rätt mycket. Nu pratar jag om när jag var mest frekvent som bloggare, eller iallafall när jag fick mest nöje ut ur bloggen. Det var cirka 2007, och bloggen fyllde då en funktion av typ djungeltrumma i min hemstad. Eller.. Djungeltrumma och djungeltrumma, det var min personliga djungeltrumma och en kanal för mig att berätta saker om mig själv som jag ville att vänner i hemstaden skulle veta. Det var också såklart en dagbok. Det var rätt mysigt.
Nu sitter jag och flinar, efter att ha läst inlägg från juni 2007 på gamla nedstängda bloggen. Alltså, those were the days! Take me back! Jäklar vilket liten filur man var på den tiden. Jag saknar småstadslivet, det ska ingen sticka under the stol med.
Det var väl ungefär det jag hade att säga idag. Bloggande gick out of fashion 2006, men fan också. Klart man ska ha en blogg. Som inte handlar om någonting alls egentligen. Det är ju helt logiskt. Eller?
Förslag på blogginriktningar:
- Soulsearching
- Pojkar
- Mat (ain't gonna happen no more)
- Partaj
- Mode (detta är fel tjej)
- Poetiska svårdefinierade konstnärliga inlägg som ingen förstår men gillar eftersom det är lite emo
- Random anekdoter ur mitt fantastiska coola liv.
..Med en titt på ovanstående bloggkategorier, känner jag att jag har lite att ge i varenda en. Soulsearching slutade jag med efter jag insåg att var och varannan människa här är rätt ytlig och inte pysslar med sådant, om det inte är så att man går på mindfulness-kurs eller väldigt intresserad av amerikansk dr Phil-"psykologi". Dessutom jävligt utlämnande, och jag vill vara lite mystisk för pojkarna. Faktiskt. Pojkar är lite samma sak - elakt för pojkarna att bli uthängda här, även fast det hade varit lite roligt att exempelvis berätta om roliga sexuella läggningar folk har. Fast liksom ändå elakt. (snäll tjej) Mat slutade jag laga för två ½ år sedan. (Men jag kommer fortfarande ihåg hur man gör en killer köttfärslimpa!) Vi ska inte ens prata om mode. Om jag får bestämma själv går jag runt med en t-shirt med fåglar på eftersom jag tycker jag är "lustig". Tur att V finns i denna sakfråga. När det gäller poetry-konstnärsdelen skulle jag önska att jag hade något att komma med. Men min inspirationsnivå är låg för tillfället och inga Pål Hollender-projekt har jag ej heller på lager. (Pål Hollender läste jag förövrigt, att han blivit skjuten i Afghanistan under ett filmprojekt. Alltså det är dålig karma, trust me.)
Det som är kvar, är alltså random anekdoter ur mitt fantastiska liv. Jag better get started with the anekdoter then! Eller.. Hm. Å andra sidan känns det som att det endast är speciella UTVALDA som ska få höra mina anekdoter. Jag behöver hjälp med detta. Vad skulle Annika Lantz gjort? (Förutom ställa sig på Berns scen i en lös-snopp alltså)
Jag ger upp nu, denna bloggkris börjar bli för stor. Vem vill ha en blogg som handlar om att inte vilja blogga om något? Det är ju helt befängt. Så var det med det. Nu slår jag på en Bergman-film och somnar.
Det som är kvar, är alltså random anekdoter ur mitt fantastiska liv. Jag better get started with the anekdoter then! Eller.. Hm. Å andra sidan känns det som att det endast är speciella UTVALDA som ska få höra mina anekdoter. Jag behöver hjälp med detta. Vad skulle Annika Lantz gjort? (Förutom ställa sig på Berns scen i en lös-snopp alltså)
Jag ger upp nu, denna bloggkris börjar bli för stor. Vem vill ha en blogg som handlar om att inte vilja blogga om något? Det är ju helt befängt. Så var det med det. Nu slår jag på en Bergman-film och somnar.
Kommentarer
Trackback
