sandra hårdisksson

Nu har G åkt. Sagan är slut för oss två. Så är det. Snipp snapp slut! Det är inte så att jag inte gillar honom. Tvärtom, jag kommer sakna honom jättemycket. Han är inte en dålig människa. Vi hade kul ihop. Han var fin. Men det var något som inte klickade, något som inte var klockers..  Det funkade inte helt enkelt.

Det är jobbigt att kanske aldrig mer få se honom igen. Det är också jobbigt att jag är tillbaks på ruta 1 igen. Ensam. Single in the city! (Statistikinfo: Stockholm är en av världens mest singeltäta städer) Jag måste köpa all min mat själv. På morgonen när jag inte vill sticka ur huvudet från täcket är det inte någon som frågar "ska jag sätta på kaffe?". När jag kommer hem har jag ingen att mysa med. Ingen att gå på kvällspromenader med. Ingen att klaga på för att de sätter toarullen ut-och-in eller sätter tillbaks tomma mjölkpaket i kylen. Nu har jag bara mig själv att störa mig på!

Nu börjar en ny kamp. Jag är ute på dejtingmarknaden igen. Jag orkar inte dejta. Nya människor hela tiden, alla är konstigare än den andra.. Haha. Det finns många konstiga människor..

Nåväl. Men jag väljer att se positivt på det hela. Det kommer nog något gott ur detta också. Better to have loved and lost than to never have loved at all. Och V & G finns fortfarande. På telefon, brev, facebook. Så det så. Och jag är inte ensam. Tror jag. Det känns nog bara så just nu. Tänk vad mycket tid jag kommer ha för saker jag tycker om nu! Musik till exempel. Jag ska sjunga hela nätterna. Men idag ska jag känna mig heartbroken och tänka mer positivt imorgon. Köpa Ben & Jerrys till exempel. Och titta på Glee. Med tanke på min PMS senaste dagarna kommer jag antagligen gråta en skvätt när de sjunger något romantiskt också.