nyårsafton 2010/2011
Förresten - Även fast jag skriver om död och sånt, betyder det inte att jag är deprimerad. Nej, tvärtom. Jag känner mig ganska balanserad och glad nuförtiden. Min livsstil ser ganska annorlunda ut nu, än för några månader eller ett år sedan. Jag har inte panik längre över saker. Jag har inte panik för att plugga, bli något, nyinflyttadistockholm-panik, karl-panik, vara på coolaste-festerna-panik. Jag har INGEN panik just nu. (Men om ni frågar imorgon kanske jag har lite, haha)
Mitt liv är mitt liv och jag är den jag är. Jag kommer alltid vara en grubblare. Jag kommer alltid trivas när jag sover, eftersom jag har mina drömmar där :) Jag behöver inte vara någon annan än den jag är. Och jag försöker förlåta mig själv för saker jag gjort, som varit fel. Och människor, som gjort illa mig. Balans. Balans. Jag kan vara hur tråkig som helst, som hellre sitter hemma själv 5 av 7 dagar i veckan, men just nu kanske jag behöver det. Lära mig trivas med mig själv. Även fast jag blir helt i min egna lilla värld, haha. (Exempel: Gick i korridoren tidigare idag, fick ett infall att stå på händer. Glömde bort att andra människor bor i min korridor. Står på händer mot grannens dörr. Grannen öppnar dörren - Jag välter. Hrm. Host, host. Ackward..)
Mitt liv är mitt liv och jag är den jag är. Jag kommer alltid vara en grubblare. Jag kommer alltid trivas när jag sover, eftersom jag har mina drömmar där :) Jag behöver inte vara någon annan än den jag är. Och jag försöker förlåta mig själv för saker jag gjort, som varit fel. Och människor, som gjort illa mig. Balans. Balans. Jag kan vara hur tråkig som helst, som hellre sitter hemma själv 5 av 7 dagar i veckan, men just nu kanske jag behöver det. Lära mig trivas med mig själv. Även fast jag blir helt i min egna lilla värld, haha. (Exempel: Gick i korridoren tidigare idag, fick ett infall att stå på händer. Glömde bort att andra människor bor i min korridor. Står på händer mot grannens dörr. Grannen öppnar dörren - Jag välter. Hrm. Host, host. Ackward..)
Ni som känt mig ett tag/har bra minne/läst min blogg förut, ni kanske kommer ihåg min tvångstanke om nyårsaftnar? Det här med, att hur nyårsaftonen är, så kommer hela året att bli. Nu ska jag berätta om min nyårsafton 2010/2011:
Tiden som var INNAN nyårsafton var kaotisk. Jag behövde jobba, så jag var kvar i Stockholm. Familjen var uppe i Gällivare, Valle hade åkt till Göteborg, Gilles hade åkt till Italien för att vara där en månad. Jag hade panik, eftersom jag skulle vara utan människorna som stod mig närmast, på självaste nyårsafton! Dessutom fick jag en jävla magsjuka, vilket gjorde mig helt sängliggandes utan någon som tyckte synd om mig. Jag hade den sedvanliga paniken. Ni vet - Måste fixa den roligaste nyårsfesten, laga hummer, oxfilé, köpa raketer..
Men det blev inte alls som jag tänkt mig. På nyårsmorgonen ringde min kollega mig halv fem på morgonen och sa att hon fått magsjuka! Jag fick alltså ta hennes pass, förutom passet jag redan hade på nyårsafton. Jag jobbade 12 timmar, på två timmars sömn. När jag kom hem från jobbet, hade jag jourtelefonen. Den ringde, och jag fick åka på jobbet igen. Jag var alltså inte alls på någon fest på nyårsafton. Jag jobbade exakt hela dagen.
Men när jag kom hem från jobbet sista gången, då träffade jag min granne i köket. Hon var också ensam på nyårsafton, och hon satt i köket och lagade middag. Och drack öl som hon hällt i en vitamin well-flaska. Jag slog mig ner med henne. Vi tittade på tv. Tolvslaget på Skansen. Sen gick hon och jag upp på taket och tittade på raketer. Jag ringde Gilles, som lovade ringa mig på tolvslaget, men jag hann före. Ärligt talat lät det som om han inte hade tänkt ringa alls. Jag ringde pappa. Och ingen mer, tror jag? Sen gick jag och lade mig! Typ, halv ett somnade jag.
Men det blev inte alls som jag tänkt mig. På nyårsmorgonen ringde min kollega mig halv fem på morgonen och sa att hon fått magsjuka! Jag fick alltså ta hennes pass, förutom passet jag redan hade på nyårsafton. Jag jobbade 12 timmar, på två timmars sömn. När jag kom hem från jobbet, hade jag jourtelefonen. Den ringde, och jag fick åka på jobbet igen. Jag var alltså inte alls på någon fest på nyårsafton. Jag jobbade exakt hela dagen.
Men när jag kom hem från jobbet sista gången, då träffade jag min granne i köket. Hon var också ensam på nyårsafton, och hon satt i köket och lagade middag. Och drack öl som hon hällt i en vitamin well-flaska. Jag slog mig ner med henne. Vi tittade på tv. Tolvslaget på Skansen. Sen gick hon och jag upp på taket och tittade på raketer. Jag ringde Gilles, som lovade ringa mig på tolvslaget, men jag hann före. Ärligt talat lät det som om han inte hade tänkt ringa alls. Jag ringde pappa. Och ingen mer, tror jag? Sen gick jag och lade mig! Typ, halv ett somnade jag.
Jag hade inte panik. Kanske var det extrem trötthet av ingen sömn och massa jobb. Men jag kände mig helt okej med att inte ha min pojkvän, eller min bästa vän, eller familj med mig. Jag upptäckte en ny människa i köket, som också var ensam. Och det var faktiskt viktigt, det också. Dessutom var det en kille på jobbet som flirtade med mig, så helt hel-trist var det inte att jobba :) Dessutom 2: Kalle droppade också in på vandrarhemmet för att säga gott nytt år. Det var innan vi blivit vänner på riktigt. Dessutom 3: Nyårshälsningarna droppade in på sms, och jag själv skickade nyårshälsningar över hela världen. Jag kände mig inte ensam alls!
2011 - Året då min singel-panik är över, året för balans. Det är kul att vara på fest med alla sina vänner, jag erkänner. Det är skönt att ha någons armar runt sig, jag erkänner. Jag är mänsklig, jag behöver kärlek jag också, hehe. Men.. Det viktigaste är att gilla sig själv, innan man kan låta någon annan tycka om en också. Det är en kliché, men det är sant. Det bestämde jag just.
Kommentarer
Trackback
