sandra hårdisksson

Jag är fortfarande vaken. Sket i att duscha, gör det på morgonen. Eller imorgon kväll. Whatever, så viktigt är det inte. Gick ut till köket för att fixa min nattmat. Träffade min granne som satt uppe och pluggade spanska. Fick ett infall om hur j.ä.v.l.a skönt det är att inte längre plugga. Sitta uppe på nätterna och nöta in information i huvudet om ett ämne som just i den stunden känns som det mest meningslösa ämnet i hela världen.

Borstade mina tänder. Tandtråd också - duktig idag. Bäddade sängen för att sova. Slog på ett avsnitt av Ally McBeal (naturligtvis). Avsnitt 16, säsong 3: Billy. Dör.

Billy är död! Det känns som en nära vän till mig dött. Efter veckorna med Ally känns det nästan som det!

I temat död.. kom jag och tänka på en tanke jag hade i våras. (haha tänka på en tanke. Tecken på övertänk?) Det var innan jag skulle åka till Portugal. Jag hade fått för mig att jag skulle dö under den resan. Jag är ganska livrädd för döden. Men jag är mest rädd för att någon jag tycker om ska dö. Det kan hålla mig uppe på nätterna ibland. Vad händer när någon dör? Och vad händer efter?

På något sätt hade jag alltså fått för mig att jag skulle dö under den resan. Planet skulle krascha, eller så skulle jag bli rånad i en gränd. Någon skulle hitta mig blodig, oigenkännbar, med sönderslagna tänder. Kalle skulle ha fått en panikattack där i Lissabon. Någon skulle ringt mina föräldrar och gett dem dödsbeskedet. Jag undrar vem som skulle fått det uppdraget? En polis kanske. Begravningen skulle hållits i Gällivare, en intim begravning för familj och nära vänner. I korridoren skulle mina grannar prata om mig över blodpuddingen. Någon skulle gått igenom min telefon, någon skulle gått igenom min dator, min garderob. Undrar hur det går till när någon dör. Vilket projekt. Så, följer en text om några jäkligt tunga saker:

Om jag någonsin dör, då får någon läsa min dagbok, det är okej. På ett blad har jag skrivit personliga grejer till alla. Vad jag skulle vilja att de skulle få veta. Så ni vet det, om jag råkar dö. Imorgon, till exempel, på flyget. Då vet ni, läs min dagbok.

Vad vill man ha gjort innan man dör?

Bra fråga det där. Jag vill att någon håller ett tal på min begravning. En person jag känt hela mitt liv. Jag vill gärna ha en man som efterlever mig (självisk). Det får gärna vara han som för tal, han ska känna mig bäst. Om det inte är någon karl, (ser dystert ut på den fronten för tillfället) ja då får det bli en vän. Bara den personen har känt mig länge, och den personen kan berätta om något kul minne från när vi var barn. Det hade varit fint.

Men annars.. Vad vill jag ha gjort innan jag dör? Det är så himla mycket. Resa. Skaffa barn, såklart. Kanske ha skrivit en bok, gjort några låtar. Men det är egentligen inte det viktigaste. Jag vill inte dö som en nobody. Jag vill älska människor, jag vill att de ska veta att jag älskar dem och hur mycket de betyder. Jag vill inte dö utan att någon älskar mig. Någon måste känna mig, på riktigt. Utan och innan. Det vill jag ska hända, innan jag dör. Allt annat, det går att fixa. Resa, bestiga Mount Everest, sätta sig ner och skriva en bok, bygga ett luftskepp, ett hus, bli rik på triss, hoppa bungyjump, göra ett karriärbyte när man är 49, bli kirurg..

Vad är viktigast i livet? 

Man kan göra exakt allt här i livet - Man har alla möjligheter. Men det svåraste, och viktigaste, är att ha personer runt sig som betyder allt. Kärlek. Det är det viktigaste som finns. Det är också det som gör att man fortsätter leva även efter man är borta, i folks hjärtan. Så. Nu blev det djupt här, men då har vi pratat klart om det. Punkt slut.