till en gammal vän
MÅRTEN
Bara så du vet tänker jag på dig ibland. Jag saknar dig och det var en jävla tragedi att du dog. Jag hade behövt dig som vän. Det var också konstigt att du dog. Du var så ung och det var så oväntat. Jag hade ju precis lärt känna dig så bara försvann du. Sjukt orättvist. Vi skulle ju hänga den helgen. Du skickade sms till mig några timmar innan. Då tyckte jag att det var svårt att smälta. Men jag har fortfarande svårt att smälta det nu, tre år senare..
Ibland tänker jag på vem du var egentligen.. Du var 31 år. Singel. Levte ett rutinerat och välordnat liv. Samlade på döskallar. Du längtade hem ibland. Du tyckte om mig, det kände jag. Jag kommer fortfarande ihåg hur det luktade i din lägenhet. Du var den som visade mig slottet första gången och hjälpte mig hitta till skolan första dagen. Du gjorde så mycket för mig.. Tack hurrudu :) Om det finns en himmel, och jag hamnar där med dig när jag dör, så ska du få en sån himla stor kram.
Haha, jag kommer ihåg när vi tog den bilden. Du ville ha en ny facebook-profilbild.. Och har du förresten fått rynkor? Det har ju gått tre år.
Postat av: Mams
Tänker på vad orättvist det kan vara ibland.Vi har bara ett liv och då känns det så fel att det ska ta slut så fort. Men Sandra du har ju ett fint minne av honom. Tänk när du flyttade ner till Stockholm och jag var orolig för hur det skulle bli. Då berättade du att du har precis ätit frukost hos Mårten, gröt och hembakt bröd. Det kändes tryggt! Kram och vi tänker på dig!
När du dog, skrev jag ett inlägg om dig på min gamla blogg. Det inlägget fick 8 kommentarer av andra människor som kände dig. Din faster, Staffan, och några andra som inte jag kände. Och många av dem börjar med "jag kände inte Mårten så bra men.." Jag vet inte om det beror på att de människor som kände Mårten inte hade hittat till min blogg, eller ens visste att jag fanns. Men ibland funderar jag också på om du hade många människor nära dig? Du var ju singel. Du hade din familj långt borta.. Fyrahundra Facebookvänner över hela världen kommer inte på begravningen.
Förresten. Det här hade jag helt glömt bort, men tydligen drömde jag om detta innan begravningen:
Jag drömde liksom att Mårten kommit och hälsat på mig från andra sidan. Rett ut lite frågor jag hade och sagt att det är helt okej om jag inte går på begravningen, men roligt om jag gör det. I drömmen var han den spralliga Mårten som skrattade och var glad. Det tog som ett tag in i drömmen innan jag insåg att Mårten är ju faktiskt död. När jag insåg att han är det, men att han kommit för att hälsa på, så blev jag så glad att jag överröste honom med miljontals kramar. Mårten lutade sig tillbaks i stolen och log, bara.
Var det du?
Isåfall, är det okej om jag drömmer om dig inatt igen? Jag har några frågor att reda ut nämligen.
Kommentarer
Trackback
