sandra hårdisksson

Det är sjukt kallt nu. Jag har tagit fram vinterjackan igen, och fryser ändå. Femtontusen facebookstatusuppdateringar vittnar om att det snöat i morse - något som jag sov mig igenom, för när jag vaknade var det ingen snö. Vinterväder i maj, där kom bakslaget som alla gick och väntade på. Men det är mycket bra för min misstänkta pollenallergi dock..

Har glasögon på mig. Finnar överallt, känner mig allt annat än säxy. Fick grillad macka till frukost. Mums. Fyllde på med ännu en frukost 30 minuter efter det (fistbump för dubbelfrukost). Jag är sjukt hungrig nuförtiden. Har säkert gått upp tre kilo eller nåt. Men det är okej. Det är nice att ha aptit, mat smakar så mycket bättre då.

Dagens:

- Min spotify är nu ej gratistjänst längre. Vafan! Jag som vill lyssna på mjosik!

- Mitt brandlarm står och tjuter en gång i minuten pga lågt batteri. Älskar att det är den typen av brandlarm man inte kan byta batteri på själv utan måste ringa en service-person. Funderar starkt på att slänga ut brandlarmet genom fönstret. Får panik då, och tänker att om det börjar brinna kommer jag dö sovandes i min säng. Alternativt måste jag kanske klättra ut genom fönstret, och min dator, iphone & mina nya jeans kommer brinna upp. Och jag har ingen hemförsäkring. Måste fixa hemförsäkring. Fan vad sur jag hade blivit om allt jag ägde brann upp. Naturlig känsla, antagligen. På tal om det, tänker jag på facket. Är ni med i facket? Jag har alltid varit med i facket, men sedan Reinfeld & c/o höjde fackavgifterna till multum tvingades jag gå ur. För att det kostade 800:- i månaden. Helt klart för mycket pengar för att vara arbetsförsäkrad. Jag behöver försäkringar! A-kassa & hemförsäkring. Utifall att. Fan vad jobbigt förresten om det börjar brinna och så sover man naken och måste klättra ut genom fönstret. Ackward att stå på gräsmattan naken. Hoppas det aldrig börjar brinna när jag är naken.

- Quetzala skrev en krönika som jag läste idag. Den handlade om hur hon tycker kvinnor som letar sig till problematiska män har storhetsvansinne. De här kvinnorna som letar upp männen med det värsta spritsinnet, de kriminella, sexmissbrukarna och strävar efter någon sorts bekräftelse i typ med "han slutade dricka för mig". Samtidigt vaknar de upp när de är 60 år, och inser att de är utbrända och får strokes av att i hela sitt liv kämpat för att förändra en man.  Intressant synpunkt, det här med att hon tycker det är storhetsvansinne? Kanske det är så. I samma krönika tyckte hon att de riktiga hjältinnorna var de kvinnor som inte brydde sig om att deras män betedde sig som svin.. Intressant det där. Men man kanske skulle hitta någon sorts balans där, eller? Alla förhållanden behöver inte betyda två alternativ:

På tal om det är jag so over bad-boysen. Orkar ej med en kille att ta hand om igen. Det gjorde jag när jag var tonåring & igen några år senare, och det är alldeles för jobbigt. Att anteckna i protokollet. 

Fan vad jag babblar på bloggen idag? Förlåt.

Pål brukar ofta säga att jag är fucked upp eftersom jag aldrig fastnar för en kille som är för snäll. Han påpekar ofta att jag letar mig till dramatik i förhållanden och att jag får skylla mig själv när det blir jobbigt. Sant, kanske. Men ändå inte. En kille får inte göra allt för en, inte sätta en på pedestal, då blir det trist & förutsägbart. Men en kille får inte heller vara otillgänglig, stängd & lat. Inte heller ett alltför stort renoveringsprojekt. Men jag tror de flesta tjejer (omedvetet eller medvetet) vill ha killarna de måste jaga lite för att få. Och detsamma gäller såklart männen. Jakten gör fångsten. It's the game..

Sen såklart kan man träffa folk man bara omedelbart klickar med, utan att jaga, utan att spela något spel alls.. Det är väl lite den grejen jag kört på på sistone. Jag orkar inte med spelet. Jag har gjort spelet så mycket i mitt liv. I know the game, I wrote the book. (Eller nej, det gjorde Strauss..) Men ni vet vad jag menar :) MEN - alla relationer kräver någon sorts jakt. Annars blir det tråkigt. Förutsägbart. Man tar varandra för givet. Och det kan man göra när man varit gifta i 40 år, men inte när man nyss börjat dejta.

Nu har jag fått prata av mig. Summan av kardemumman är: Inga fler badboys för mig, men inga dörrmattor heller. Balans. Bra människor. Lagom jakt. Lagom lagom lagom. Som mellanmjölk. Något jag ska sträva efter från och med nu: balans. Lite tankar en vanlig tisdag.

Vänliga hälsningar

/lakritsfantomen