sandra hårdisksson

Kväll. Nej natt, förresten. Ser dåligt, har glasögon och lite avokado-olja i högerögat. Jobbat, det var kul. Blev trött. Köpte toapapper, schampoo & gravad lax på väg hem. Kom hem, satte mig i köket. Det luktade curry. Åt toapappret (skoja), nej jag åt laxen på macka. Tittade lite på ett TV-program som heter Krig för fred. Intressant ämne, det har jag funderat mycket på. Att Sverige tex skickar soldater till krigshärjade länder för att skapa fred. Krig för fred. Låter helt ologiskt.

Mackan var god. Gjorde ansiktsbehandling på mig själv, har helt galen hud nu. Pormaskar och blemmor överallt. Hjälp? Eftersom tömda blemmor (sexigt) blir som öppna sår baddade jag dom med sårsprit. Kanske inte helt okej enligt en hudtereaput, men jag är rädd att det blir bakterier på ansiktet. Hatar bakterier. Blev bakterienojig sedan och spritade även ett äpple innan jag åt det. Nu dunkar hela ansiktet och stramar och är torrt. Alkohol kanske inte är så bra för huden after all.. Hrm.

Men ni struntar säkert i hudvård. Och krigsföring. Vad vill ni veta om mig? (fråga bara.. jag berättar vad som helst/veronica maggio) Efter ansiktsbehandlingen åt jag morötter och dipp. Var hungrig idag? Kanske för att jag glömde äta middag igår? Läste ikapp bloggar. Tittade på semesterbilder. Fyrahundra bilder på tre olika kameror, tagna under tre dagar. Inte illa där..  Facebookchattade med Pål och en brasilianare om ålderskriser. Vi bestämde att jag ska postpone my mid-life crisis eftersom jag inte är redo att ha ett sådan kris ännu. Jag har alltid existentiella kriser, vore onödigt med just en tjugofemårskris nu.

Jag vill ha alla pengar i världen och göra saker för andra. Jag vill bjuda på resor. Det måste vara det bästa man kan göra för någon (som är intresserade av att resa). Det bästa man kan göra av pengar är att resa. Eller köpa en lägenhet så man har någonstans att bo när man är hemma. Men annars - Resor. Jag vill bjuda min mamma på en resa. Jag hade så gärna velat åka med henne någonstans. Vi hade haft så trevligt. Jag måste bli rik nu snart, alltså! Jag har så många planer för mina pengar som inte finns. Bäst att skriva upp en påminnelse i telefonen om allt jag vill göra.. Så att jag inte har glömt bort allt när det väl händer. För rik, det blir man med åldern va? Per automatik?

Jag hade velat ha en mentor. Kan någon bli min mentor? En vis person som kan lära mig saker om livet. Jag kanske ska börja jobba på ålderdomshem? Ålderdomshem för såna som ännu inte glömt bort hur det var att leva. Jag vill ha en Morrie. Tisdagar med Morrie. Hmm. #bokreferens. (använde säkert #:en i fel sammanhang nu, är inte så inne i Twitter-tags.. Och det här är ju inte ens Twitter?)

Annars känner jag att jag bara har dåligt samvete över allt idag. Jag har haft det så himla bra i Portugal. Jag har fyllt år sen. Fått så himla fina presenter. Jag försöker att inte ha dåligt samvete, för att jag bad inte om dessa fina presenter. Men hur ska jag någonsin kunna återgälda det?

Jag vill vinna på Triss. Jag förtjänar att vinna på Triss. Jag hade gjort bra saker med mina pengar. Okej, jag kanske hade spenderat någon tusing på en onödigt dyr hudkräm, men resten hade jag försökt göra människor glada med. Och okej. Jag kanske hade försökt se till att flytta ut från mitt studentrum också till något lite mer.. öh.. Bofast?

Det var skönt att skriva om saker idag. Så ni vet. Långt inlägg. Ni som fortfarande läser; Hej, jag är imponerad!

Det var skönt att jobba idag. Komma i gängor. Jag tycker om att jobba. Hade mycket att göra. Fick hjälpa många, de blev glada. Alltså blev jag glad. 

Jag läser en bok just nu. Igelkottens elegans. Jag fick den av min svägerska nere i Malmö som rekommenderade den. Den handlar om en liten tolvårig flicka som känner sig över-intelligent och missanpassad. Hon planerar att ta självmord, samt bränna ner lägenheten som hon och hennes rika familj bor i. Hon tycker alla människor hon omges av verkar tröga i huvudet. Men en dag träffar hon någon som hon tycker om, någon i hennes närhet som hon inte sett tidigare. Den personen är också lite deppig. Så den lilla flickan hjälper sin nya kompis, gör henne gladare. Då tänker hon "ja, det här var ju så givande att jag tror rakt att jag skjuter upp planerna med att ta självmord och bränna ner lägenheten".

Jag är glad på sistone. Jag ser saker klarare. Jag känner att jag träffat en person som verkar se mig. Någon som försöker göra mig glad. Det har resulterat i en positiv spiral, vart jag känner mig gladare. Omedvetet är man glad mot folk man träffar, och gladheten kommer tillbaks till en från andra människor.

"Joy is like a boomerang.. Once you throw it out there, it eventually comes back to you."

Äntligen. Att vara cynisk och arg var inte min grej. Jag har bara väntat på någon som kastade iväg en boomerang.

Att se människor. Att se sig själv. Se saker klart. Det är svårt att komma ur negativa tankar när man hamnat där. Det är svårt att tänka positivt, om man en gång kastats ner i en brunn av självhat. Ingen människa är en egen självläkande maskin. Alla människor förtjänar någon som ser dom..

Det var kvällens tankar från ett spinnande huvud. Nu ska jag fundera på om jag har något annat att blogga om i ett senare inlägg. Kanske något mer.. Kort och koncist? Tack och hej, leverpastej. Vi syns i nästa inlägg.